Vad som skall undvikas vid första dejten
Har samlat på mig en hel del bra tips under åren på hur man skall gå till väga för att riktigt charma någon på första dejten. Detta har jag dock inte tagit till vara på.
Istället har jag kört på mitt vanliga jag med alla möjliga skrämseltaktiker för att slippa just första dejten. Inget att rekommendera, det är anledningen till varför jag delar med mig av detta.
Har även tagit vara på vänners tips och upplevelser på vad som bör undvikas vid första dejten.
OBS! Detta är riktiga händelser. Vissa kan känna sig träffade. Känsliga läsare bör läsa med försiktighet.
- Om det visar sig att han har barn, säg då inte att du hatar barn.
- Om han lite romantiskt frågar om han får kyssa dig, hångla då inte djuriskt upp honom och kräv att han ska följa med dig hem.
- Fråga inte vad han väger. Om du gör det säg inte att han borde väga mindre. Om du ändå säger det och han då säger något i stil med "vaddå, tycker du jag är tjock eller? he he" svara då INTE helt allvarligt "det var du som sa det".
- Fråga inte hur ofta han bajsar. Och om du gör det och svaret inte behagar dig, läxa då inte upp honom om hur ofta han egentligen bör bajsa.
- Om ni åker hem med varandra efter att ha träffats första gången. Säg då inte när ni närmar er att du egentligen inte bor där utan att du tänkt ta honom dit för att döda honom.
- Om du träffar hans vänner, säg inte att du egentligen är prostituerad.
- Om du vaknar på morgonen, fortfarande är full och har en idé om att köpa guldfiskar. Gå inte och köp guldfiskar.
- Om du ska sätta på lite stämningsmusik, sätt inte på denna låten.
- Om du ska bjuda på hemlagat för första gången. Köp då inte hämtmat och säg att du lagat den.
- Om du råkar prutta när du är på toa och han uppenbart hört det, säg då inte att du fick laga ett rör som gick sönder när du kommer ut och att det var det som lät.
- Presentera dig vid ditt (riktiga) namn första gången ni ses. Inte t.ex. "maddafakka" i falsett.
- Om ni är ute på lokal och börjar dansa, ha inte ett dansmove som innehåller att peta honom i näsan.
- Säg inte att du är synsk.
- Om ni är ute och du har fått i dig lite mycket att dricka, fråga då inte hur stor snopp han har och ta dig absolut inte friheten att känna efter.
- Om han frågar om du har någon dold talang och du inte har det, svara nej. Inte t.ex. "jag kan dansa magdans med fingrarna".
- Om du går på toa och råkar prutta en lustig melodi, gå då inte ut och säg till honom och hans vänner "ha! Hörde ni det där eller?! Riktigt sjuk melodi". De satt med all säkerhet inte och lyssnade efter någon lustig melodi.
- Om du skickar för många sms och inser detta, skriv då inte att det inte var du som skickade utan någon vän. Ingen går på det längre.
- Om han tycker att du är intensiv, energisk och lite mycket; säg då inte att du då är ditt lugna jag.
- Om han får utlösning vid förspelet och tvunget får gå på toa. Plocka då inte upp en bok under tiden om orgasmer för att sedan kunna informera honom att 4 av 5 män får för tidig utlösning och sedan ge tips om hur man kan träna upp det.
- Om ni är ute på lokal och du än en gång börjar diskutera vikt men i detta fallet hur smal han är, blanda då inte in sällskapet vid bordet bredvid för att kollektivt säga att han borde väga mycket mer.
- Om han har vart på toa, fråga inte om han bajsade. Om du frågar det, bry dig då inte om att fråga om dess konsistens.
LYCKA TILL! Eller så kan ni skita i att gå på dejt.
Motvind, motstånd och motigt.
Fan, fan, fan. Det skulle vart du. Thåströms låt ja, enda jag kan. Jag gillar inte honom. Men det finns annat som jag ogillar ännu mer.
Jag skulle vilja skriva massa svordomar och hoppas på att det gör att allt sedan går lättare och blir precis som jag vill. Tänk om det vore så. Studier har faktiskt visat att om man vid smärta svär och blir arg klarar att utstå mer än någon som är tyst.
Jag känner en smärta nu. En smärta som gör att egentligen bara vill åka iväg utan att säga var. Stänga in mig i min kokong och stanna där tills alla löst mina problem.
Min räddning var en gratis resa till Los Angeles där jag skulle kunna få känna mig fri, oansvarig och få sådär mycket uppmärksamhet som jag är värd.
Men självfallet så kom Voldemort in i bilden och dödade mitt hopp igen.
Fan, helvetes jävla skit.
Sen stör jag mig på alla jävla killar. Hur fan kan man tacka nej till en dejt med mig? Jag är ju jätterolig, kuk-snygg och helgalen! Inte en man verkar kunna hantera dessa egenskaper. Stackars pöjkar va.
Nu orkar jag inte tycka synd om mig själv mer. Godnatt
Jag ser inte. Jag hör inte. Jag är evigt tyst.
Jag är så bra på att se små detaljer hos folk och djur. Detaljer som kan vara antingen avgörande eller ett rop på hjälp.
Jag är så bra på att lyssna när ingen annan hör. Lyssna på koder och ord som inte vill släppas ut.
Jag är så bra på att prata om ingenting. Har aldrig någonsin låtit någon i min närhet utsättas för en pinsam tystnad.
Så sätter jag mig själv i situationer där jag vägrar se sanning eller verklighet. Jag hör knappt det jag vill höra. Jag nämner inte för någon hur jag blev behandlad.
Varför gör man så? Jag ska vara prio ett. Jag undrar när jag lär mig... Visst älskar jag att utvecklas och upptäcka nya saker men när det gäller saker så som partner så borde jag ha lärt mig av mina misstag - alla dessa tusentals misstag.
Istället går jag bananas och trotsar allt. Skriker fula svordomar på annat språk, utlyser mig för att vara en arbetande tös samt seriemördare. Så himla roligt, tycker alla inklusive mig själv. Man kan även tycka samt tro att det där tar stopp. Men icke! Jag har alltid något extra att bjuda på. Lyckas skrämma de flesta på nivåer som är omöjliga att ta på. Jag tror att detta är någon typ av hämnd från min sida. En hämnd för all "acceptabel galenskap" som jag utsatts för; såsom att inte låtsas se mig, inte lyssnat på ett ord jag sagt eller säga helt fruktansvärda saker som han tror är okej.
Den enda ånger jag kan känna är att jag, det första jag gör, visar sidor som jag egentligen inte har. Sidor som ingen bör visa människor man inte känner eller knappt för de man känner. Varför jag ångrar det är ganska lätt; man får inte så många fler chanser. OM chanserna skulle återuppstå från de avlidna så tar jag helst inte de chanserna utan fortsätter mittemellan galenskap och "normalitet". Då är det oftast kört.
Jag önskar att jag skulle kunna säga att "den man som faller för denna galenskap skall jag oavsett stil(innehåller musik och politik), utseende eller ålder gifta mig med".
Jaja, huvudsaken är ju mitt huvud och att kroppen min mår bra. Tack vare senaste tidens pepp från vänner samt mig själv så har jag nästan fallit för mig själv. Jag är så sjukt bra och imorgon skall jag börja springa. Sjukt.
När djävulen skrattade mig rakt upp i ansiktet.
Igår blev mina två månaders förberedelser förstörda via ett enkelt telefonsamtal och jag är nu tillbaka på ruta ett och djävulen fick ännu en vinst.
Jag börja så sakta men tyvärr säkert ge upp, ingen ork att kriga längre.
Nu till Köpmannebro och vila upp mig. Hej, hej, hejdå.
Orken är inte ständigt emot mig.
Igår och idag orkade jag mer än på länge.
Efter att ha förberett mer eller mindre en hel helg i stallet så åkte jag och pussade på Anton - den lille människan som ger för mycket kärlek än en vuxen människa klarar av.
Efter det snackade jag med min blivande "storebror", han ska iallafall skydda mig som sin lillasyster och det mina vänner känns inte fy skam! Sen for mamma, pappa, hund och jag upp till vår "anläggning" i Köpmannebro, Dalsland. Sen var det inte mycket kvar av mig, somnade som en stock i den 90-säng jag delade med Simon.
Idag vaknade jag utvilad, kanske första gången på länge. Vi åkte till Mellerud centrum och "gjorde byn" där jag shoppade skvallertidningar, snus och en kofta för 13:- på loppis. Efter det tvingade jag med mor och far till "Bloms" - älskar detta mini-Ullared fast utan folk och med märkeskläder.
Sen sov jag middag, ganska länge i min 90-säng som jag delade med Simon. Förstås.
Efter det målade jag lister och lyssnade på Ricky Gervais-show. Ingen bra kombination då det var svårt att göra pill-jobb skrattande. Rekommenderar att måla större ytor om man ska lyssna på det, alternativt inte måla eller om man tvunget måste måla inte lyssna på det.
Det är väl typ min dag och det finaste av allt som jag knappt vågar säga är; jag mår hyffsat bra!
Nedan en bild på min dyra kofta.
How the hell should I know?!
Blä vad mina dagar är krävande. Att man ska behöva tänka så förbaskat mycket på viktiga saker liksom...
Jag känner mig så otroligt dubbel till hur jag ska fortsätta detta året. Jag orkar ingenting och vill inget hellre än att slippa tänka tills huvudvärken skriker mig till sömns. Men nu ser min vardag, som sjukskriven, ut som så att posta några brev är förbaskat krävande. Köra bil är spänningen i vardagen. Där tar min kraft slut.
Kuuuul jag har det. Kanske inte men det är så roligt jag kan ha det för tillfället. Upp och ner och sedan fram och tillbaka. Aldrig någon ro här inte, nähädå!
Det vackraste jag vet
Det vackraste jag vet är när någon ser nyvaken ut. Finns inget mer äkta än det.
Det värsta jag vet är när någon nämner hur trött någon ser ut på ett negativt sätt. Jag skiter dock i det och svarar Tack! när någon utbrister "jävlar, va du ser trött ut!!!".
Andra fina ting är när någon är osminkad, har oborstat hår, har tröjan vrängd och när någon ler med enbart ögonen.
Det första jag tittar på hos en kille är:
- Skägg
- Skor
- Längd
- Ögon
- Mun
- Händer
Något som stärker någon i mina ögon är:
- Musiksmak
- Engagemang
- Humor
- Civilkurage
- Vilja
Vet inte varför jag fick för mig att skriva allt detta nu. Förmodligen för att jag är trött hela dagarna och varje gång jag ser mig själv i spegeln ser jag trött ut (jag håller ju på att bli kär i mig själv).
Idag vann jag inte över Den onde utan stannade kvar i tryggheten här hemma. Men har iallafall bestämt mig för att ge upp men inte utan att kämpa in i det sista för rättvisan!
Överväldigad.
Nu har jag kommit till den fas där jag har en längtan att träffa människor. En ganska obehaglig känsla där jag blir lite för lycklig vid mötet och blir lite för rörd när vi säger hejdå. Njöt t.o.m när jag gick igenom Nordstan över att se en folkmassa, men det hoppas och tror jag aldrig kommer ske igen.
Jag blir överväldigad över att folk hör av sig för att de vill träffa mig. Överväldigad när någon ringer. Överväldigad vid ett oväntat sms. Överväldigad när någon skriver till mig på facebook, kommenterar något eller ger tummen upp över mitt agerande.
Jag är en labil jävel och det vet jag men i denna maniska verklighet så njuter jag faktiskt.
Tack Sandra, Nanna, Rickard, Annika, Pernilla, Anna, Camilla, Daniel, pappa, mamma, Emma, Jonas, Anton, Elin, Stina och alla ni som jag totalt missat och som kanske inte ens är medvetna om hur tacksam jag är. Tack.
The botten is nådd. Eller?
Tänk dig att det du brinner för allra mest, det du lever för och det som gör att varje andetag känns lite lättare. Tänk dig att det ur någon annans synvinkel inte respekteras. Att denna person samlar all din glöd till en liten boll, en boll som han försöker pricka papperskorgen med men misslyckas och inte ens bryr sig om det.
Där har ni mig.
Som grädde på moset så har jag förlorat en vän. En vän som kanske aldrig förstått mig bättre men på samma gång aldrig fått mig att känna mig mer missförstådd.
Det snurrar och jag vet varken vad som är upp eller ned. Jag gråter, får panik och drar mig undan.
Frågan är om det kommer något gott ur detta... Att denna fruktansvärda behandling som jag genomgått kommer leda till något som får mig att stå på egna ben igen.
Längtar så tills jag kommer upp till ytan igen och kan ta det där andetaget som ger mig nya krafter att fortsätta vara mig och accepterad.
Denna längtan...
Veckans musiktips är förstås M83. Ljuvligt är väl det minsta man kan kalla det.
Där har ni mig.
Som grädde på moset så har jag förlorat en vän. En vän som kanske aldrig förstått mig bättre men på samma gång aldrig fått mig att känna mig mer missförstådd.
Det snurrar och jag vet varken vad som är upp eller ned. Jag gråter, får panik och drar mig undan.
Frågan är om det kommer något gott ur detta... Att denna fruktansvärda behandling som jag genomgått kommer leda till något som får mig att stå på egna ben igen.
Längtar så tills jag kommer upp till ytan igen och kan ta det där andetaget som ger mig nya krafter att fortsätta vara mig och accepterad.
Denna längtan...
Veckans musiktips är förstås M83. Ljuvligt är väl det minsta man kan kalla det.
Kärlek vs. Hat
Jag blev bara så känslosam.
Lyssnade igenom min röstbrevlåda och så satte allt igång.
Tänk alla fina ord man får, dagligen. Varför är man så dålig på att fokusera på de fina, varma stunderna?
Och varför är man så duktig på att fokusera på när något är orättvist och gör ont?
Jag önskar att jag varje dag kunde bli så berörd som jag blev idag av de fina röstmeddelandena. Att man tog åt sig och levde av dem, endast dem.
Är hos min farmor nu. Finns ingen som ger så mycket kärlek och värme som hon. Finns heller ingen som värmer mitt hjärta mer än på det sätt hon gör. Jag hade överlevt vad som helst bara med den värmen.
Det värsta jag vet är när någon är arg, irriterad eller ogillar mig. Jag bekämpar för att kunna bevisa dem motsatsen. Skulle kunna fly, vara förevigt stum eller blöda för det. För mycket energi läggs ner tills någon tar ner mig på jorden och förklarar att det inte är jag som gjort fel, att jag ska stanna antingen stridande eller uppgiven (dock rakryggad).
Än en gång känner jag en saknad efter någon jag inte har. Någon som ger mig den där tryggheten dygnet runt bara genom att få somna eller vakna i hans armar. Den saknaden...
Men jag gläder mig nu istället åt alla ljuvliga människor jag har i mitt liv. Ni som gör det värt att gå upp på morgonen och klara dagen oavsett hur den ser ut. Med er i mitt liv klarar jag allt, t.o.m tryggheten finns där.
Godnatt!
Sanning som svider & drömmar som dödas
Jag undrar vad det kommer bli av mig.
Har alltid för höga drömmar och alltid är det någon som får "äran" eller snarare skyldigheten att döda dessa.
Någonstans vet jag och alla runt om mig att jag tänker realistiskt. Vardagen är ju ändå sådan att jag har ett dåligt betalt yrke och för många och höga utgifter. Är fullt medveten om detta.
Men så var det ju så länge sedan jag drömde, så länge sedan jag tillät mig drömma. Inte ens en vecka går det och så dödas den. Pang! Som ett överraskande skott i ryggen och allt är åter svart.
Svart är dock en fin färg. En bra färg. Men när tankarna och drömmarna börjar svartna så har det gått för långt, då måste jag skriva av mig. Skrika. Gråta. Skratta.
Godnatt.
Har alltid för höga drömmar och alltid är det någon som får "äran" eller snarare skyldigheten att döda dessa.
Någonstans vet jag och alla runt om mig att jag tänker realistiskt. Vardagen är ju ändå sådan att jag har ett dåligt betalt yrke och för många och höga utgifter. Är fullt medveten om detta.
Men så var det ju så länge sedan jag drömde, så länge sedan jag tillät mig drömma. Inte ens en vecka går det och så dödas den. Pang! Som ett överraskande skott i ryggen och allt är åter svart.
Svart är dock en fin färg. En bra färg. Men när tankarna och drömmarna börjar svartna så har det gått för långt, då måste jag skriva av mig. Skrika. Gråta. Skratta.
Godnatt.
Hjälp mig upp!
"Skit kommer i skov, men det götta är att det gör det himmelska också."
Men hur mycket skit ska man behöva klampa sig ur och hur långt är det möjligt och tillåtet att falla innan man får tag i den där grenen som hjälper en komma upp igen?
Denna dagen har varit så hemsk. Så fruktansvärd. Känner för att somna och aldrig åter vakna upp.
Att något man brinner för och lägger ner sin själ i kan släckas och dödas är tyvärr fakta, det har jag fått uppleva idag.
Att inte kunna ta sin häst till veterinären när hon behöver det för att man är pank - fakta.
Att inte kunna ge sitt allt och till fullo allt till den finaste vän man har när dennes botten blivit nådd - jo, tyvärr, fakta.
Bilen går sönder - jävligt opassande fakta.
Man är inte så där grym och intressant som man vill att en kille ska tycka om en. Man är snarare ingen känsla alls - fakta.
Nu ska vi se om sömnen kan göra så att jag går i ide. Om fallet blir sådant undrar jag om någon kan hämta Simon imorgon förmiddag? Han vill ha mat och gå ut då.
Men hur mycket skit ska man behöva klampa sig ur och hur långt är det möjligt och tillåtet att falla innan man får tag i den där grenen som hjälper en komma upp igen?
Denna dagen har varit så hemsk. Så fruktansvärd. Känner för att somna och aldrig åter vakna upp.
Att något man brinner för och lägger ner sin själ i kan släckas och dödas är tyvärr fakta, det har jag fått uppleva idag.
Att inte kunna ta sin häst till veterinären när hon behöver det för att man är pank - fakta.
Att inte kunna ge sitt allt och till fullo allt till den finaste vän man har när dennes botten blivit nådd - jo, tyvärr, fakta.
Bilen går sönder - jävligt opassande fakta.
Man är inte så där grym och intressant som man vill att en kille ska tycka om en. Man är snarare ingen känsla alls - fakta.
Nu ska vi se om sömnen kan göra så att jag går i ide. Om fallet blir sådant undrar jag om någon kan hämta Simon imorgon förmiddag? Han vill ha mat och gå ut då.
Arg men ack så glad.
Kör på en annan strategi nu. En riktigt snuskig, illaluktande och äcklig strategi. Går med på förslag från "de med makten" utan svordomar, utbrott eller tårar.
Det är jobbigt men så är jag ju en liten clown och lattjar gärna till det - så varför inte låtsas vara oberörd?
Men så börjar man tänka på dem... De däringa rövslickarna (med brun tunga som min kära far skulle uttrycka sig), de däringa med storhetsvansinne och de däringa blåsta jävlarna som kan styras som robotar till vad som helst.
Jag ska dock behålla lugnet. Mitt falska lugn och "my crooked smile". Ska samla ihop skit tills mina fingrar blöder för att sedan kasta det rakt i ansiktet på dem. Må dem klä i skiten, det lär de göra.
In med en snus, sätta sig tillbaka och andas korrekt så löser sig det nog för åtminstone mig. Jag börjar ju faktiskt tycka om mig själv och lika mycket gillar jag att nedvärdera mina små, men ack så söta, tuttar. Hota med att jag ska kväva mina manliga kollegor med dem och sedan skratta gåtfullt; det är ju helt omöjligt?!
Godnatt för fanken.
Terapi imorn, det kan nog behövas kan tyckas.
Det tycker jag med.
Det är jobbigt men så är jag ju en liten clown och lattjar gärna till det - så varför inte låtsas vara oberörd?
Men så börjar man tänka på dem... De däringa rövslickarna (med brun tunga som min kära far skulle uttrycka sig), de däringa med storhetsvansinne och de däringa blåsta jävlarna som kan styras som robotar till vad som helst.
Jag ska dock behålla lugnet. Mitt falska lugn och "my crooked smile". Ska samla ihop skit tills mina fingrar blöder för att sedan kasta det rakt i ansiktet på dem. Må dem klä i skiten, det lär de göra.
In med en snus, sätta sig tillbaka och andas korrekt så löser sig det nog för åtminstone mig. Jag börjar ju faktiskt tycka om mig själv och lika mycket gillar jag att nedvärdera mina små, men ack så söta, tuttar. Hota med att jag ska kväva mina manliga kollegor med dem och sedan skratta gåtfullt; det är ju helt omöjligt?!
Godnatt för fanken.
Terapi imorn, det kan nog behövas kan tyckas.
Det tycker jag med.
Dagen som var uppochner
Ledsen att jag inte skrivit på länge, trodde att ni liksom jag tröttnat på att följa en galnings blogg. Men icke!
Då var det bara till att börja skriva då...
Jag försov mig två timmar idag, härlig start på dagen. Missade inte bara sjukgymnastik utan även tid hos terapeuten. Jättebra. Trillade in på jobbet med brillorna på trots mulet väder och en take-away-latte i handen, var too cool for school liksom. Den imagen dog snabbt när jag insåg hur jag såg ut och var jag var; vardagen var kommen.
Jobba, jobba, jobba. Sen skita i o tvätta för att istället peppa vän inför date (som jag för övrigt är sååå bra på. Not!) och dricka vin med henne för att lugna nerverna. Ingen blev lugnare än mig som sedan fick strutta hem i blåsten. Väl hemma har ännu fler räkningar trillat in men det är då jag minns; jag minns hur jag och dating-vännen gick vilse på maxi där jag plockade då på mig nagellack, vax, nappar och godis (ett agerande jag alltid har vid löning). Jag minns hur dating-vännen med hjälp av sin flådiga telefon lyckats se var exakt på ica maxi jag stod och på så sätt kunna hitta mig, creepy! Ja, jag stod vid godiset.
Men! Här kommer det otroliga, jag köpte mig en trisslott förstår ni och vann!!!!!!!!!!!!!!!! 50kr!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag kan liksom få en god öl eller två blaskiga för det. Ett paket cigg eller en dosa snus. Så många val, så många möjligheter.
Dagen är slut men tillrättavänd och därmed räddad!
På återseende?
Då var det bara till att börja skriva då...
Jag försov mig två timmar idag, härlig start på dagen. Missade inte bara sjukgymnastik utan även tid hos terapeuten. Jättebra. Trillade in på jobbet med brillorna på trots mulet väder och en take-away-latte i handen, var too cool for school liksom. Den imagen dog snabbt när jag insåg hur jag såg ut och var jag var; vardagen var kommen.
Jobba, jobba, jobba. Sen skita i o tvätta för att istället peppa vän inför date (som jag för övrigt är sååå bra på. Not!) och dricka vin med henne för att lugna nerverna. Ingen blev lugnare än mig som sedan fick strutta hem i blåsten. Väl hemma har ännu fler räkningar trillat in men det är då jag minns; jag minns hur jag och dating-vännen gick vilse på maxi där jag plockade då på mig nagellack, vax, nappar och godis (ett agerande jag alltid har vid löning). Jag minns hur dating-vännen med hjälp av sin flådiga telefon lyckats se var exakt på ica maxi jag stod och på så sätt kunna hitta mig, creepy! Ja, jag stod vid godiset.
Men! Här kommer det otroliga, jag köpte mig en trisslott förstår ni och vann!!!!!!!!!!!!!!!! 50kr!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag kan liksom få en god öl eller två blaskiga för det. Ett paket cigg eller en dosa snus. Så många val, så många möjligheter.
Dagen är slut men tillrättavänd och därmed räddad!
På återseende?
Helgen och ledigheten
Vilken månad jag haft!!!
April gör mig verkligen aldrig besviken, taximycket för det.
Sju dagars arbete. En veckas sjukskrivning (hade förstås vart bättre med enbart ledighet). Jobba två dagar. Semestra i Rom sex dagar. Jobba sju dagar. Ledig sex dagar.
Jag hade helt seriöst alltid kunnat tänka mig att jobba såhär. Men så bra är det inte, nästa ledighet kommer inte förrän juli men den varar dock i fem veckor, man tackar!
Nu är det bara till att stå i, använda alla mina superkrafter och göra mig själv så nöjd det bara går.
Igår var bästa dagen på länge. Även om jag inte vaknade på rätt sida (förlåt Anna), det är å andra sidan inget vi är ovana vid. NRJ-Frida och jag drog tidigt till stallet, käcka och glada. Red kurs för Lollo och jag vet inte när två ridpass har gått så bra. Vet heller inte när jag sist blev så trött av ett (ännu tröttare av två) ridpass. Så fick jag självklart värsta bondebrännan, men vad gör man inte för att få vara ute på landet änna va. Sen bar det av hemåt och där fick jag strålande nyheter och det kändes som att jag mer eller mindre vunnit en blodig strid. Sen blev det till att utnyttja kanske världens största gåva med smått och gott från Schwarzkopf. Klä upp sig, lukta gott och sedan hämta frugan. Grillat hos föräldrarna är aldrig fel och det var en bra grund inför aftonen. Kalla slog vi oss ner i Slottskogen. Fick skjuts av papperskorgstömmare en bit och sedan hamnade vi på Kings Head. Tåls dock att tillägga att en trisslott köptes, då dagen flutit på så väl som den gjort - ingen vinst. Vinsten blev istället kanske världens bästa, roligaste och snyggaste tjejgäng på Andra lång. Allt ståhej slutade förstås med att tantparet drog sig hemåt med huvudvärk och stela lemmar för att få sina åtta timmars sömn.
Men ändå!!!!!
April gör mig verkligen aldrig besviken, taximycket för det.
Sju dagars arbete. En veckas sjukskrivning (hade förstås vart bättre med enbart ledighet). Jobba två dagar. Semestra i Rom sex dagar. Jobba sju dagar. Ledig sex dagar.
Jag hade helt seriöst alltid kunnat tänka mig att jobba såhär. Men så bra är det inte, nästa ledighet kommer inte förrän juli men den varar dock i fem veckor, man tackar!
Nu är det bara till att stå i, använda alla mina superkrafter och göra mig själv så nöjd det bara går.
Igår var bästa dagen på länge. Även om jag inte vaknade på rätt sida (förlåt Anna), det är å andra sidan inget vi är ovana vid. NRJ-Frida och jag drog tidigt till stallet, käcka och glada. Red kurs för Lollo och jag vet inte när två ridpass har gått så bra. Vet heller inte när jag sist blev så trött av ett (ännu tröttare av två) ridpass. Så fick jag självklart värsta bondebrännan, men vad gör man inte för att få vara ute på landet änna va. Sen bar det av hemåt och där fick jag strålande nyheter och det kändes som att jag mer eller mindre vunnit en blodig strid. Sen blev det till att utnyttja kanske världens största gåva med smått och gott från Schwarzkopf. Klä upp sig, lukta gott och sedan hämta frugan. Grillat hos föräldrarna är aldrig fel och det var en bra grund inför aftonen. Kalla slog vi oss ner i Slottskogen. Fick skjuts av papperskorgstömmare en bit och sedan hamnade vi på Kings Head. Tåls dock att tillägga att en trisslott köptes, då dagen flutit på så väl som den gjort - ingen vinst. Vinsten blev istället kanske världens bästa, roligaste och snyggaste tjejgäng på Andra lång. Allt ståhej slutade förstås med att tantparet drog sig hemåt med huvudvärk och stela lemmar för att få sina åtta timmars sömn.
Men ändå!!!!!
It's summertime!
Idag är det faktiskt det. Känns som jag har påsk-/sommarlov!
Sovit ut. Ätit lång frukost. Lekt med Anton. Solat på balkongen (endast en kort stund dock då det är vad min bleka hy klarar av). Ätit lunch med de bästa. Låtit Simon bada. Fått ringarna jag beställde från I'm busy. Fått en paket från Scwarzkopf att hämta ut. Stallfredag. Dricka öl på uteservering med min fru.
Här är en liten spontan sommarlista!
Sovit ut. Ätit lång frukost. Lekt med Anton. Solat på balkongen (endast en kort stund dock då det är vad min bleka hy klarar av). Ätit lunch med de bästa. Låtit Simon bada. Fått ringarna jag beställde från I'm busy. Fått en paket från Scwarzkopf att hämta ut. Stallfredag. Dricka öl på uteservering med min fru.
Här är en liten spontan sommarlista!
Dagen som jag gjorde så mycket men egentligen ingenting
Fattar inte att det ens finns folk som läser här haha. Är det för att avundas min bitterhet och mitt icke händelserika liv kanske...
April är bra, har varit bra, är alltid bra. Bara jobbet har sett ut som följer;
Jobba sju dagar. Sjukskriven sju dagar. Jobba två dagar. Rom fem dagar. Jobba sju dagar. Ledig sex dagar.
Ska så gott jag kan fortsätta i denna rytm, men kan inte lova något.
Första lediga dagen efter sju dagars jobb och såhär såg dagen ut:
April är bra, har varit bra, är alltid bra. Bara jobbet har sett ut som följer;
Jobba sju dagar. Sjukskriven sju dagar. Jobba två dagar. Rom fem dagar. Jobba sju dagar. Ledig sex dagar.
Ska så gott jag kan fortsätta i denna rytm, men kan inte lova något.
Första lediga dagen efter sju dagars jobb och såhär såg dagen ut:
- Sov tolv timmar.
- Vaknade inte när hovslagaren ringde och undrade var hästen och jag var.
- Åt lång frukost och såg på Bachelorette.
- Ringde hovslagaren, kom med en usel bortförklaring och skämdes.
- Ringde skroten och tingade sommardäck till Gunnar.
- Åkte med Elin för att hämta stallkatten Reidar på Blå stjärnan.
- Väntade på Blå stjärnan i tre timmar innan vi fick hämtat kattskrället.
- Åkte ut till stallet i egen bil med en katt som hade obehagliga läten.
- Stod på stallplan och gjorde ingenting, endast för att jag kunde.
- Kom hem och tog hand om alla mina växter.
- Grannjäveln knackade för att jag... vattnade blommorna?!
- Tog med mig min stora svarta best för att fråga vad grannens problem var.
- Varit allmänt cool och häftig.
Rövslickare och nybörjartur
Jag undrar var jag kommer ta vägen, var jag kommer landa.
Har så oändligt mycket fint omkring mig, men så är ju gräset grönare på andra sidan och jag försöker desperat hitta hålet i staketet för att komma dit.
Jag vill kunna ha en vardag där jag slutar på +-0. Vill inte ge mer energi än vad jag har för att sedan ha ett överflöd en annan dag och då utan ventil.
Allt är så konstigt. Hela livet är ett spel. På arbetsplatser ska man bete sig på ett visst sätt för att lyckas och på många håll är det de äkta rövslickarna som hamnar högst. Inte är det vi som säger vad vi tycker, säger ifrån och brinner för det vi gör.
Jag har aldrig förstått mig på kärleken. Den gör mig så förvirrad och rädd. När man tror man har någon så tappar man honom och när man inte har någon så klamrar han sig fast som en utsvulten igel. Hela livet är ett spel och jag vägrar gå med på dessa spelregler. Jag vägrar fortsätta om det är såhär spelet går till. Om det hela slutar med att jag förlorar trots att jag fått ändra på spelreglerna så är jag nöjd ändå, bara det inte ser ut såhär i all evighet. Dock har jag inga stora förhoppningar. Spelet utförs överallt och med alla.
Hur är det ens möjligt att tacka nej till mina vänner t.ex? Finns ju inga bättre människor än dem. Jo man ska gå på insidan och då är de riktiga guldkorn och då måste det ju vara ett sjuhelvetes plus att de är snyggare än en jävla fysiskt och psykiskt blond brud?! Eller så är det inte det. Hon kör kanske spelet som alla vill spela. Hon förstår inte spelreglerna utan har endast nybörjartur.
Nä fy fan.
Har så oändligt mycket fint omkring mig, men så är ju gräset grönare på andra sidan och jag försöker desperat hitta hålet i staketet för att komma dit.
Jag vill kunna ha en vardag där jag slutar på +-0. Vill inte ge mer energi än vad jag har för att sedan ha ett överflöd en annan dag och då utan ventil.
Allt är så konstigt. Hela livet är ett spel. På arbetsplatser ska man bete sig på ett visst sätt för att lyckas och på många håll är det de äkta rövslickarna som hamnar högst. Inte är det vi som säger vad vi tycker, säger ifrån och brinner för det vi gör.
Jag har aldrig förstått mig på kärleken. Den gör mig så förvirrad och rädd. När man tror man har någon så tappar man honom och när man inte har någon så klamrar han sig fast som en utsvulten igel. Hela livet är ett spel och jag vägrar gå med på dessa spelregler. Jag vägrar fortsätta om det är såhär spelet går till. Om det hela slutar med att jag förlorar trots att jag fått ändra på spelreglerna så är jag nöjd ändå, bara det inte ser ut såhär i all evighet. Dock har jag inga stora förhoppningar. Spelet utförs överallt och med alla.
Hur är det ens möjligt att tacka nej till mina vänner t.ex? Finns ju inga bättre människor än dem. Jo man ska gå på insidan och då är de riktiga guldkorn och då måste det ju vara ett sjuhelvetes plus att de är snyggare än en jävla fysiskt och psykiskt blond brud?! Eller så är det inte det. Hon kör kanske spelet som alla vill spela. Hon förstår inte spelreglerna utan har endast nybörjartur.
Nä fy fan.
When in Rome...
...kan användas i så otroligt många tillfällen. Bara att köra på, tveka inte.
Veckorna sedan jag skrev senast har varit händelserika och dagarna har tagit mer energi än jag haft och har därför ägnat mina aftonar till migrän och kliat mig i huvudet av alla konstigheter som sker.
Ena dagen får man en kärleksförklaring (första någonsin faktiskt), andra dagen agerar man modell för en av Sveriges bästa frisörer, dagen därpå tas kärleksförklaringen tillbaks och man sjunker än en gång ner på havsbotten med en ryggsäck fylld med sten.
Så är man frisk från sin sjukskrivning och ska agera korrekt på arbetet, får migrän för att vara tillbaks på jobbet, packat sitt pick och pack och dragit till Rom, känt sig snygg och alkoholiserad.
Sen är man åter tillbaka i vardagen med allt där till; vännerna, djuren men dessvärre även stressen. Migränen gör sig påmind och jag kommer på mig själv att jag blivit äldre och därmed kunnat längta efter att läsa en bok för första gången på 24 år (rekommenderar starkt Kråkflickan).
För inte allt för längesedan var jag alltså utvald till modell, någons tillfällige kärleksnyste och redo för Rom.
Idag har jag gått upp i vikt, börjat dricka alkohol igen efter åtta vita månader och orkar inte med en endaste vardag till...
Ha en riktigt härlig vardag,
hälsningar friday "bitterfittan" pork
Veckorna sedan jag skrev senast har varit händelserika och dagarna har tagit mer energi än jag haft och har därför ägnat mina aftonar till migrän och kliat mig i huvudet av alla konstigheter som sker.
Ena dagen får man en kärleksförklaring (första någonsin faktiskt), andra dagen agerar man modell för en av Sveriges bästa frisörer, dagen därpå tas kärleksförklaringen tillbaks och man sjunker än en gång ner på havsbotten med en ryggsäck fylld med sten.
Så är man frisk från sin sjukskrivning och ska agera korrekt på arbetet, får migrän för att vara tillbaks på jobbet, packat sitt pick och pack och dragit till Rom, känt sig snygg och alkoholiserad.
Sen är man åter tillbaka i vardagen med allt där till; vännerna, djuren men dessvärre även stressen. Migränen gör sig påmind och jag kommer på mig själv att jag blivit äldre och därmed kunnat längta efter att läsa en bok för första gången på 24 år (rekommenderar starkt Kråkflickan).
För inte allt för längesedan var jag alltså utvald till modell, någons tillfällige kärleksnyste och redo för Rom.
Idag har jag gått upp i vikt, börjat dricka alkohol igen efter åtta vita månader och orkar inte med en endaste vardag till...
Ha en riktigt härlig vardag,
hälsningar friday "bitterfittan" pork
Inte som man tänkt sig...
Denna veckan blev inte som man tänkt sig. Skrev ju för bara ett par dagar sedan att jag skulle fixa ditten och datten, men icke... Istället har jag varit riktigt äcklig och osnygg. Haft migrän i tre dagar, dragit bort obefintliga nagelband och sovit dåligt.
Denna afton har jag dock filat mina naglar, johojo man tackar!
Vill inte att helgen i Jönkping ska komma, känner mig inte som en cool hårmodell utan mer som en vanlig tant. Tänk om min frisör vill ha med mig till Bologna också, då snackar vi inte lite prestationsångest.
Så blir man ju alltid lika förvånad över meningar som kommer ur vissa. Man blir gärna rädd också, för verkligheten och alla känslor som finns och som kan uppstå.
Nä, om jag inte ska ta och krypa ner i mitt ide till säng och låtsas som ingenting. Fast jag har ju faktiskt lovat mig själv att aldrig mera fly, så därför ändrar jag mig och anser att jag ska gå och lägga mig endast för att jag är trött - inget annat!
Denna afton har jag dock filat mina naglar, johojo man tackar!
Vill inte att helgen i Jönkping ska komma, känner mig inte som en cool hårmodell utan mer som en vanlig tant. Tänk om min frisör vill ha med mig till Bologna också, då snackar vi inte lite prestationsångest.
Så blir man ju alltid lika förvånad över meningar som kommer ur vissa. Man blir gärna rädd också, för verkligheten och alla känslor som finns och som kan uppstå.
Nä, om jag inte ska ta och krypa ner i mitt ide till säng och låtsas som ingenting. Fast jag har ju faktiskt lovat mig själv att aldrig mera fly, så därför ändrar jag mig och anser att jag ska gå och lägga mig endast för att jag är trött - inget annat!
