Jag är skötsam. Faktiskt.
Jag jobbar lite för mycket, ställer upp lite för ofta även om jag inte har tid, åker till stallet lite för sent varje dag, städar min lägenhet lite för sällan, tvättar mina kläder allt för sällan, sover lite för lite, äter lite på tok för dåligt, umgås med vänner lite för sällan, är lite väl besatt av paradise hotel och jag gör lite för mycket men ibland lite för sällan.

Jag hjälper dig istället för att hinna klart med mitt, viktigast att du blir klar.
Jag är gärna vaken hela natten bara för att du ska känna att det känns bra.
Jag tar hand om dig om du druckit för mycket glögg.
Jag är taxi när och var du än vill.
Jag gör gärna för mycket för för lite pengar. Utnyttja mig vettja.

Men ursäkta då om man så jävla bra och ställer upp så man blir totalt utmattad.
Ursäkta mig.

Eller snarare; hela jag är ett kaos.
Förstår inte hur jag ska lyckas hinna med mitt mående. Det kräver på tok för mycket tid och rum än vad jag kan erbjuda. Har man öppet köp på det tro? Eller skulle en lugnare och mer harmonisk mående-ras passa mig?

Förlåt för att jag varit så dramatisk idag.
Förlåt Anna.
Förlåt Simon.
Förlåt Moa.
Förlåt familjen.
Förlåt Gun.
Förlåt lägenheten.
Förlåt till mig själv.

Jag ska lyckas skyffla undan skiten i min lägenhet liksom jag ska skyffla bort mina dramatiska och otäcka nedgångar.

Nu är det bara till att rasta Simon.
Sen försöka göra sovplats för oss så vi slipper sova på sommarjackor och porslinstomtar.
Efter det ska jag minsann ha möte med min vän sömntablett och somna på tok för sent - enligt mina pensionärlivsregler.

Guten nacht!
(Montag, lieben, lachen, loben.)

Oro.
Oro är nog på första plats. Den ligger mig nära till hands, tyvärr.
Grattis oron till seger och väl utförd känsla.

Ilska har också legat högt upp det senaste.
Något ovant och kusligt, men trevligt att få lära känna dig ilskan.

Ånger ligger strax efter ilskan. Ibland kan då ångern skjuta sig upp till överlägsen etta illa kvickt.
Hätig känsla.

Så finns det ju rädsla, saknad, - hör och häpna! - glädje, lugn och frihet också.


Okej, det blev inte tio känslor. Vissa kanske inte är känslor heller.

Summa summarum - mitt liv är lite jättemycket uppochned.

Förutom att träffa väninnor, plantera om växter och tycka att dagens ungdom beter sig bedrövligt så är det inte mycket som händer i mitt pensionärsliv.

Ett återkommande exempel är när Anna(människan) och jag ska informera om något riktigt smaskigt skvaller eller om en häftig upplevelse så är det oftast våra drömmar vi berättar om:
"Jag var ihop med honom men han var ihop med henne."
"Jag var Julia från Paradise Hotel och blev jagad av grizzlybjörnar."
"Jag körde bil men hade fått flera "blackouter" under bilresan."
etc. etc.

Fräck, häftig och spännande vardag minsann.

Wow

Jag minns så väl min tre senaste "hickor". Visst kan jag få en hick då och då - det lever jag på länge vill jag lova!
Jag älskar att min kropp bara bestämt sig för att låta helt bananas och inte låter mig kontrollera det. Galet, galet..! Jo, jag är allvarlig. Vet att de allra flesta avskyr sina hick-attacker. Men jag kan skratta länge åt era också, så snälla håll det ej inne. Inte för min skull iallafall.

Senast var jag väl 11-12 år. Var i mataffär med en kompis och vi var sådär fnittriga och flickiga som bara töser i den åldern kan vara (jaja, jag kan vara det nu också...). Då ringde hick-klockan hos mig och fram for höga, kraftiga hickar under hela vistelsen i butiken. Det var så kul!!!

Sen var det nyår när jag var 17 år, var på väg hem i natten med min syster. Då ringde klockan igen och jag välkomnade varmt det nya året med mina likaså höga och kraftiga hickar. Jag dog av skratt medans systern min var trött, kall, full och bara ville hem och sova. Men lika nöjd var jag för det!

Så kom det en liten smygstart för någon helg sedan faktiskt. Kanske sisådär sju hickar med jämnt mellanrum medans familjen satt vid middagsbordet och jag låg och vred mig av skratt på golvet. Hihi-hick!-haha-hick!-hohaha-hick! etc. etc.

Avslutningen på denna hick-kick kom igår. En tisdag i november, med migränkänningar och tvättid. Stonkande och besvärad över att hänga upp tvätt överaskades jag med cirka ytterliga, hör och häpna, tiotal hickar. Jag bröt ihop totalt, skrattade så magen värkte och likaså migränhuvudet. Har nog aldrig varit så roligt att hänga upp tvätt som det var igår!

Må kommande hick-fria år gå illa kvickt - can't wait to see you again!

Jag tror inte jag kommer leva ett långt liv.
Om jag har söndagsångest? Njao. Eller inte för att det är söndag alltså, snarare vardagsångest i så fall.

Men döden skrämmer mig iallafall inte. Så det är lugnt.
Jag lämnar ju hellre än lämnas.
Är ändå inget att avla på; migrän, dåligt psyke, dålig exteriör, svag och så. Ni vet.

För inte ska man väl inte vara 23 år fyllda och redan ha krämpor innan andra krämpor avslutats? Nähänä!

Sådärja, en dag imorn också - den skall utnyttjas!

Puss&Snusk

Här är bästa låten just nu. Hörde den första gången på finalen i Project Runway där Gretchen hade den på sin visning.

Lyssna och njut!
White Hinterland - Icarus

Hejhejhej då