Olämpliga högtider
Möjligen är det inte högtiderna som är olämpliga.
Skulle kunna vara mig det är fel på. Hur allergisk jag är mot när allt ska vara fint, alla skall vara tillsammans och simma i kärlek och gemenskap. De som ingen gemenskap har får fan sitta med rumpan bar och det är sanningen. Vem tänker på dem?
Jo, jag är medveten om att det finns fina själar som jobbar på julafton och de som har en slant över skänker den till dem som faktiskt behöver det. Jag ska iallafall framöver, så länge jag har vett i skallen, spendera mina högtider med de som behöver sällskap. Med dessa som saknar vänner och familj, oavsett om det skulle vara en kyrka jag var tvungen att befinna mig i. Detta kommer nog gynna mig minst lika mycket, inte enbart för att glömma mig själv för en stund.
Bävar än en gång för en högtid när alla ska skratta, vara glada och kyssa den de står allra närmast när klockan säger varsågod. Men! Om jag för en gång skull kan försöka fokusera på det fina jag har, dvs. undvika tankarna som rör min nuvarande vardag och de vänner jag tappat detta året. Att faktiskt njuta över att jag har vänner att fira med och många som tycker om mig.
Kan ändå inte undvika tanken varför det ska vara så viktigt att ha just honom eller henne som bevisar sin kärlek och gör en till unik. Jag har varit där själv, helt förblindad, men förstår det inte ändå då det enbart lämnar smärta.
Nyårslöften kan vara något av det mest orealistiska jag vet, därför skrattade jag nyårslöftena rakt upp i ansiktet (trodde jag):
Mitt nyårslöfte 2009 var: Lära sig dricka whiskey. Ok. I made it, I'm the worlds greatest.
2010: Börja röka och bli kär. Tyvärr lyckades jag med båda, värsta året någonsin.
2011: Gå upp i vikt och bli kär. Vikten ökades minsann och tyvärr gick jag på det där med kärlek igen - ALDRIG MER!
2012: Jag tar tillbaka "ALDRIG MER" för en sekund. 2012 ska jag bli kär, förmodligen den svåraste kärleken att få besvarad någonsin. Jag ska bli kär i mig själv. Bam! Kapow! och allt där till. Men detta året ska jag göra mig själv till det där lilla extra, som jag kommer tacka mig själv för evigt att jag har.
Grått nytt hår (som för övrigt ska bort tidigt av 12:an)!
Mitt jävla tänkande...
Jag kan bli så trött på mig själv. Att bli trött på andra kan ju ibland upplevas ganska gött och överväldigande. Men när det kommer till ens egna ego så blir allt helt annorlunda. Ett genomborrande gnagande.
Jag hoppar ofta grejen med att "tänk om jag hade gjort så, då hade vi nog varit vänner nu trots allt..." dvs. efterklok. Efterklok anser jag är jävligt klantigt som man inte ska visa att man har, skadan är liksom redan skedd så att säga.
Istället för att vara efterklok, som kan upplevas som ett bättre val när jag satt igång med mina handlingar, så agerar jag för fulla muggar. Om jag nu skulle sagt det där som gjort att vi kanske fortfarande skulle vara vänner och lagt ungefär 60% av min energi på att säga det vid rätt tillfälle så lägger jag istället 120% på att ställa saker till rätta med mottot "bättre sent än aldrig". Suck.
Jag önskar tre saker i julklapp;
1. Sluta tro så gott om alla.
2. Tro på mina val och handlingar.
3. Inte ta allt så bokstavligt. "Vi hörs" är inget jag ska gå och vänta på, utan är tydligen en hälsningsfras. Typ.
"Mitt jävla tänkande" kommer förstås endast upp när det är riktiga problem som man borde ta tag i. Men då inte har ork för man faktiskt borde sova, inte har någon vän att kunna ta det med eller helt enkelt inte är kapabel att ta det utan en förbaskad psykolog (som förmodligen kommer vara min närmsta sociala kontakt tills jag går i graven).
Nu saknar jag en vän, som jag inte pratat med sedan "vi gjorde slut". ca. 60% energi.
Saknar killen som dumpade mig för två år sedan utan ett tecken på levnad sedan dess. ca. 30% energi.
Irriterar mig på att jag inte tar chanserna att berätta om mina problem när jag har chansen istället för att skämta bort dem eller fråga hur personen jag talar med mår, på riktigt. ca. 70% energi.
Stör mig på att inte fått snacka med personen som fick mig att känna de där, enligt mig för jävliga, känslorna som för stunden gör en så hög att man inte ens kan snacka eller agera normalt. ca. 50% energi.
Vill säga; lämna mig ifred - för alltid.
Men får väl översättas till ett mindre rop på hjälp.
Godnatt och fy fan för uppmärksamhet.
Jag hoppar ofta grejen med att "tänk om jag hade gjort så, då hade vi nog varit vänner nu trots allt..." dvs. efterklok. Efterklok anser jag är jävligt klantigt som man inte ska visa att man har, skadan är liksom redan skedd så att säga.
Istället för att vara efterklok, som kan upplevas som ett bättre val när jag satt igång med mina handlingar, så agerar jag för fulla muggar. Om jag nu skulle sagt det där som gjort att vi kanske fortfarande skulle vara vänner och lagt ungefär 60% av min energi på att säga det vid rätt tillfälle så lägger jag istället 120% på att ställa saker till rätta med mottot "bättre sent än aldrig". Suck.
Jag önskar tre saker i julklapp;
1. Sluta tro så gott om alla.
2. Tro på mina val och handlingar.
3. Inte ta allt så bokstavligt. "Vi hörs" är inget jag ska gå och vänta på, utan är tydligen en hälsningsfras. Typ.
"Mitt jävla tänkande" kommer förstås endast upp när det är riktiga problem som man borde ta tag i. Men då inte har ork för man faktiskt borde sova, inte har någon vän att kunna ta det med eller helt enkelt inte är kapabel att ta det utan en förbaskad psykolog (som förmodligen kommer vara min närmsta sociala kontakt tills jag går i graven).
Nu saknar jag en vän, som jag inte pratat med sedan "vi gjorde slut". ca. 60% energi.
Saknar killen som dumpade mig för två år sedan utan ett tecken på levnad sedan dess. ca. 30% energi.
Irriterar mig på att jag inte tar chanserna att berätta om mina problem när jag har chansen istället för att skämta bort dem eller fråga hur personen jag talar med mår, på riktigt. ca. 70% energi.
Stör mig på att inte fått snacka med personen som fick mig att känna de där, enligt mig för jävliga, känslorna som för stunden gör en så hög att man inte ens kan snacka eller agera normalt. ca. 50% energi.
Vill säga; lämna mig ifred - för alltid.
Men får väl översättas till ett mindre rop på hjälp.
Godnatt och fy fan för uppmärksamhet.
