men skäms inte för nåt nu

inget spelar någon roll

 

så sa jag. dramatiskt men fint.

du vet när man hittar såna där bra låtar där melodin och text är som skriven till en själv. att varje ord passar in och man blir lite kär i text, melodi och sångaren. där är jag nu.
mumford & sons har skrivit deras låtar till mig. de skriver om mig! vilken grej ändå. det måste jag ju ändå tacka för.

http://www.myspace.com/mumfordandsons

taximycket!

känt så någon gång?
känt att du inte räckt till.

den andra vill något mer, något annat eller helt enkelt din motsats. men vad gör man inte?
man vill inte vara till besvär ju, det är ju mellan en själv och någon man gillar.

hellre försöka hänga med så länge det går än att stå kvar, ensam. även om man vet att det är så det blir i slutändan - ensamt.

förstås.

jag är inte bra på att ljuga. man läser mig direkt.
men det finns en person som jag är riktigt förbannat ful mot och som jag lurar och ljuger för mer eller mindre varje dag. stackars människa.

mig själv.
jag lurar mig själv så in i det grövsta.
idag satt jag hos terapeuten och berättade hur fruktansvärt dåligt jag mådde och berättade om min ångest som skrämde mig så jag kunde ligga och skaka i fosterställning i flera timmar. allt detta berättade jag med ett leende på läpparna. han blev inte lurad. han trodde mig. han känner mig och min ångest. men jag vågar inte lära känna mig själv. gick inte på mitt skådespeleri denna gången heller. så istället sitter jag ensam i min lägenhet, stökig och ensamt. lurar mig själv och låtsas att jag mår bra. gör det alltid.

usch vilket spel.