Kärlek vs. Hat

Jag blev bara så känslosam.
Lyssnade igenom min röstbrevlåda och så satte allt igång.
Tänk alla fina ord man får, dagligen. Varför är man så dålig på att fokusera på de fina, varma stunderna?
Och varför är man så duktig på att fokusera på när något är orättvist och gör ont?

Jag önskar att jag varje dag kunde bli så berörd som jag blev idag av de fina röstmeddelandena. Att man tog åt sig och levde av dem, endast dem.

Är hos min farmor nu. Finns ingen som ger så mycket kärlek och värme som hon. Finns heller ingen som värmer mitt hjärta mer än på det sätt hon gör. Jag hade överlevt vad som helst bara med den värmen.

Det värsta jag vet är när någon är arg, irriterad eller ogillar mig. Jag bekämpar för att kunna bevisa dem motsatsen. Skulle kunna fly, vara förevigt stum eller blöda för det. För mycket energi läggs ner tills någon tar ner mig på jorden och förklarar att det inte är jag som gjort fel, att jag ska stanna antingen stridande eller uppgiven (dock rakryggad).

Än en gång känner jag en saknad efter någon jag inte har. Någon som ger mig den där tryggheten dygnet runt bara genom att få somna eller vakna i hans armar. Den saknaden...

Men jag gläder mig nu istället åt alla ljuvliga människor jag har i mitt liv. Ni som gör det värt att gå upp på morgonen och klara dagen oavsett hur den ser ut. Med er i mitt liv klarar jag allt, t.o.m tryggheten finns där.

Godnatt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0