Jag känner inte igen något. Känner mig hånad trots att jag näst intill ständigt är ensam. Känner inte att jag får tillbaka något av det jag någonsin gett. En känsla att bli bortglömd eller bortvald rör sig över mig och den närmar sig snabbare än jag kan fly från det.

Jag var stark i helgen när jag var borta från stan och från min vardag som skapats under den senaste månaden. Tills jag insåg att jag var helt osaknad, ingen hade hört av sig. Det enda jag fick var ett fyllesamtal, en fråga om när en fest började som jag inte skulle på och ett sms av god gärning. Inget av det gav mig någonting och jag önskar än en gång att jag kunde vrida tillbaka klockan och inte det låta det som hänt ha hänt. Då skulle jag haft styrka idag, en styrka att tro på kärlek t.o.m från ett fyllesamtal. Jag skulle ha glömt höra av mig för att jag inte hann istället för att jag, som nu, inte orkar vara social.

Jag känner mig hjälplös och vågar inte lita på någon, vilket inte ger mig ett vidare socialt liv. Jag vågar enbart ge dem, som jag inte känner särskilt väl, en chans. En chans att ge mig lite lugn och en gnutta trygghet.

Jag känner mig oattraktiv som vän och människa. Killar tänker jag inte ens på.

Jag tänker inte längre på hur folk ser mig, det enda jag vill är att ta mig ur denna dalen och för att komma ur behöver jag hjälp. Jag behöver någon som puttar mig uppåt eller kastar ner ett rep och med hjälp av det drar mig upp. Men har under helgen inte kunnat komma på vem det skulle vara förutom mig själv.

Många jag träffat förundras över min styrka, att jag så gott som kunnat stå upp trots allt som gjort att jag fallit handlöst. Men ingen verkar godta min svaga sida, den verkar för mig på något underligt sätt vara förbjuden.

Jag är medveten om att jag sällan visar mig svag och att de gånger någon sett mig svag är lika ovanligt som att se ett lodjur på Gotland.

En annan liknelse med lodjuret är skyggheten, den rör sig sällan bland dem som verkligen vill se den och njuta av närvaron trots flera hundra meters avstånd. Vad skulle hända om lodjuret plötsligt skulle vända mot beundrarna, vandra rakt mot dem och stryka sig längs deras ben för att få närhet?!

Den skulle skjutas direkt då den skulle räknas som sjuk.