När djävulen skrattade mig rakt upp i ansiktet.

Igår blev mina två månaders förberedelser förstörda via ett enkelt telefonsamtal och jag är nu tillbaka på ruta ett och djävulen fick ännu en vinst.
Jag börja så sakta men tyvärr säkert ge upp, ingen ork att kriga längre.
Nu till Köpmannebro och vila upp mig. Hej, hej, hejdå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0