Jag undrar vad det kommer bli av mig.
Har alltid för höga drömmar och alltid är det någon som får "äran" eller snarare skyldigheten att döda dessa.

Någonstans vet jag och alla runt om mig att jag tänker realistiskt. Vardagen är ju ändå sådan att jag har ett dåligt betalt yrke och för många och höga utgifter. Är fullt medveten om detta.

Men så var det ju så länge sedan jag drömde, så länge sedan jag tillät mig drömma. Inte ens en vecka går det och så dödas den. Pang! Som ett överraskande skott i ryggen och allt är åter svart.

Svart är dock en fin färg. En bra färg. Men när tankarna och drömmarna börjar svartna så har det gått för långt, då måste jag skriva av mig. Skrika. Gråta. Skratta.

Godnatt.