"Skit kommer i skov, men det götta är att det gör det himmelska också."
Men hur mycket skit ska man behöva klampa sig ur och hur långt är det möjligt och tillåtet att falla innan man får tag i den där grenen som hjälper en komma upp igen?

Denna dagen har varit så hemsk. Så fruktansvärd. Känner för att somna och aldrig åter vakna upp.
Att något man brinner för och lägger ner sin själ i kan släckas och dödas är tyvärr fakta, det har jag fått uppleva idag.
Att inte kunna ta sin häst till veterinären när hon behöver det för att man är pank - fakta.
Att inte kunna ge sitt allt och till fullo allt till den finaste vän man har när dennes botten blivit nådd - jo, tyvärr, fakta.
Bilen går sönder - jävligt opassande fakta.
Man är inte så där grym och intressant som man vill att en kille ska tycka om en. Man är snarare ingen känsla alls - fakta.

Nu ska vi se om sömnen kan göra så att jag går i ide. Om fallet blir sådant undrar jag om någon kan hämta Simon imorgon förmiddag? Han vill ha mat och gå ut då.