Kör på en annan strategi nu. En riktigt snuskig, illaluktande och äcklig strategi. Går med på förslag från "de med makten" utan svordomar, utbrott eller tårar.
Det är jobbigt men så är jag ju en liten clown och lattjar gärna till det - så varför inte låtsas vara oberörd?

Men så börjar man tänka på dem... De däringa rövslickarna (med brun tunga som min kära far skulle uttrycka sig), de däringa med storhetsvansinne och de däringa blåsta jävlarna som kan styras som robotar till vad som helst.
Jag ska dock behålla lugnet. Mitt falska lugn och "my crooked smile". Ska samla ihop skit tills mina fingrar blöder för att sedan kasta det rakt i ansiktet på dem. Må dem klä i skiten, det lär de göra.

In med en snus, sätta sig tillbaka och andas korrekt så löser sig det nog för åtminstone mig. Jag börjar ju faktiskt tycka om mig själv och lika mycket gillar jag att nedvärdera mina små, men ack så söta, tuttar. Hota med att jag ska kväva mina manliga kollegor med dem och sedan skratta gåtfullt; det är ju helt omöjligt?!

Godnatt för fanken.
Terapi imorn, det kan nog behövas kan tyckas.
Det tycker jag med.