Tänk dig att det du brinner för allra mest, det du lever för och det som gör att varje andetag känns lite lättare. Tänk dig att det ur någon annans synvinkel inte respekteras. Att denna person samlar all din glöd till en liten boll, en boll som han försöker pricka papperskorgen med men misslyckas och inte ens bryr sig om det.
Där har ni mig.

Som grädde på moset så har jag förlorat en vän. En vän som kanske aldrig förstått mig bättre men på samma gång aldrig fått mig att känna mig mer missförstådd.

Det snurrar och jag vet varken vad som är upp eller ned. Jag gråter, får panik och drar mig undan.
Frågan är om det kommer något gott ur detta... Att denna fruktansvärda behandling som jag genomgått kommer leda till något som får mig att stå på egna ben igen.
Längtar så tills jag kommer upp till ytan igen och kan ta det där andetaget som ger mig nya krafter att fortsätta vara mig och accepterad.
Denna längtan...

Veckans musiktips är förstås M83. Ljuvligt är väl det minsta man kan kalla det.