Nu händer det grejer i mitt liv vill jag lova. Inte så värst mycket kan tyckas för denne som är 80-talist och en icke pensionär; men för mig iallafall!

1. Det är vår (på riktigt)!
2. Killar vill träffa mig och jag börjar åter uppskatta detta.
3. Jag är vuxen och hjälpsam.

Skulle kunna avsluta inlägget här, men vill ju förstås informera om hur bra jag lever.
Jag har haft ont i halsen i en vecka, men vad gör det när man är duktig och redig? Ingenting. Istället inser jag vilka fantastiska vänner jag har, som inte ens är värt ett försök att beskriva i ord. Mina kollegor blir man mer eller mindre kär i för varje träff och samtal. Har planterat om mina hjärtliga växter, tvättat sådär löjligt hurtigt och än en gång lagat mat till en hel armé. Har vart på en dejt och tre framför mig. Familjen min är den finaste och ibland önskar jag att de kunde adoptera all världens barn bara för att göra alla världens barn lyckliga som in i bomben. En granne började prata med mig och jag blev sådär löjligt obehagligt lycklig i hjärtat av det. Har typ världens finaste bil. Har låtsats vara en super-super-fit mamma på promenad med bebis och hund.

Såhär lycklig kan man bli när man inser ens rätta ålder och anledningar till att må väl. Min rekommendation är därför att ha en förbaskat lam period för att sedan efter veckor, månader eller år förstå hur små saker eller handlingar behöver vara för att kunna leva på dem en bra stund.

Godnatt veckan!