Simma lugnt!

Idag känns allt ändå så himla mycket bättre, löjligt och klyshigt känns det nästintill... Men så får man väl ändå tänka på att jag levt med mig själv i många år och största delen av dessa år har innehållit stor oro och ånger. Det var inte ens ett år sedan jag lärde mig hantera detta och det var faktiskt inte längesedan jag fixade det bara med hjälp av mig själv (och antideprissiva förstås). Nu kan jag istället ha en liten konflikt med mig själv utan att det tar all min kraft eller får mig att helt tro på det onda än det faktiskt rätta och goda. Nu njuter jag över att jag är jag och att jag har unnat mig att vara där jag är. Jag trivs och tycker om mig själv. Nu ska jag ta mig en snus, läsa vidare i boken och sedan svalka mig i havet. Eller rättare sagt; snuset ska vara riktigt nöjd över att hamna i min mun, boken nöjd över att bli läst av mina objektiva ögon och havet få smeka just min kropp. Varsågoda!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0