Usch vad jag blev lurad. Usch, isch, osch!

Innan var jag glad, lättad och sjöng glatt med den peppande musiken som spelades i Gun(bilen) medans jag lyssnade på ett röstmeddelande:
"Hej, jag heter Lars (nånting) och ringer från Rikskrim. Vi ser att du har utfört några aktiviteter och håller på att följa upp detta. Jag återkommer snart igen när vi fått tag på mer information."
Jag stannade bilen direkt. Fick panikångest. Tog en lugnande tablett. Sms:ade kollega och sa att jag inte kom tillbaka till jobbet. Tänkte att då inget går min väg, allt går emot mig. Lika bra att åka raka vägen till psyket. Löpsedlarna kommer se ut följande; "23-årig kvinna på psyket i centrala Göteborg med Rikskrim efter sig."
Hjälp!!!!!
Körde illa kvickt hem, hur fan det nu gick till. Ringde polisen. Blev kopplad till Rikskrim och bad få tala med denne Lars som jag inte hört efternamnet på. Hon behövde efternamnet och bad mig lyssna på meddelandet en gång till och försöka lista ut hela konstapelns namn. Innan jag lyssnade på meddelandet en gång till, ringa upp henne och få prata med någon Lars på Rikskrim(som förmodligen har fullt upp med att sköta terrorantentat etc) så ringde jag en kollega:
-Jag: Har du ringt mig?
-Han: Ja, men du svarade inte.
-Jag: Pratade du in på mitt mobilsvar?
-Han: Ja.
-Jag: Sa du att du ringde från Rikskrim?
-Han: Ja.
-Jag: HAHAHAHA BUHUHUHU (skrattade panikartat med gråten i halsen och kände mig cirkus 89kg lättare).

Ja. Jag är förbaskat lättlurad. Utnyttja det inte, tack.
Gott att jag inte fick panikångest av något mindre.
Gott att jag inte har Rikskrim efter mig.
Gott att jag kunde åka tillbaka till jobbet och skämmas inför mina kollegor.
Gott. Och härligt. Nä.

Boom-shaka-lak