Tomten drar med sig en hel del fint/fult och mängder av känslor kryllar i mig runt dessa förbaskade juletider. Förutom en opassande förkylning känner jag mig lite jobbig. Lite jobbig som har flertalet hjärnspöken som gör att jag känner ett och annat som egentligen inte är jag.

Jag är en dramaqueen utan dess like och alla möjliga händelser kan jag skapa en otrolig spänning runt. Om det är härligt med fantasi? Jo, till viss mån men i första hand är det utmattande.

Ibland säger jag något som är menat mot någon och denna någon tar inte alls till sig. Istället tar en annan beskådare till sig det, inte min mening. Förlåt.

Jag känner mig ensam och utanför. Julen är jätteduktig på att få mig att känna så. Alla har någon nära att älska medans jag inte kan hantera den situationen - jag kväver dem jag älskar och de backar sakta, sakta undan mig och är till slut utom räckhåll. Känns som en förlust och den enda jag kan beskylla är mig själv, jag plågar mig själv något fruktansvärt psykiskt. Suger åt mig allt som en svamp och jag, bara jag, är boven i dramat.

Jag låtsas att mina ensamma kvällar är självbemannat och riktigt gott. Den enda jag lyckas lura med den frasen är ingen mindre än mig själv. Ha!

Blev en riktigt rörig text idag, denna rörighet är som en spegel av mitt inre.

Kära tomten; ge mig en snabb jul med en tomhet som jag mer eller mindre kan (låtsas) hantera.

Tack.