Socialt snusk

Jag har en gång varit riktigt bra på att bete mig socialt och snuskigt alltså inte socialt snuskig.
Men nu känns det som att jag pratar grekiska med folk, de förstår mig inte.
Jag pratar svenska, men flummar iväg med gester och kroppspråk totalt. Att jag tillbringar åtta timmar om dagen ensam i en karantän med reptiler säger väl en hel del. Att jag sedan åker ut på landet flertalet timmar för att sedan åka hem med min ensamhet för att sova;
ja då faller flera bitar på plats, jag har inget socialt liv helt enkelt.

Osocial, ingen ork att kommunicera, skrattar vid fel tillfällen, pratar med någon om samlag, lämnar rummet när jag slutat prata även om någon annan pratar etc. Ja, jag har tappat en hel del och har t.o.m börjat hitta på egna ord som jag tycker alla borde använda.
Creepy weirdo bör bli mitt nya smeknamn.

Förra veckan köpte jag iallafall en bok, vilket inte hör till vanligheterna. Tror ganska bestämt att det är den första boken jag någonsin köpt. "Alla får ligga" heter den, passande eller hur?!

Ibland slår det mig nämligen att jag pratar sex med en kollega och jobb med kompisar, får inget flyt i eller med något sällskap.
Inte därför jag köpte boken faktiskt, jag kommer få ligga om jag bara vill och kan ta mig utanför min lägenhet redo för karlarna där ute i vildmarken. Jag är rovdjuret och karlarna bytena, rädda och övervakande ser de min minsta rörelse och till slut blir det en jag faller/som faller för mig och släpas med till mitt bo. Grrr. Jättemycket grrr faktiskt.

På tal om rovdjur så liknar jag faktiskt ett mer och mer för var dag. Mitt kroppshår har fått fri tillgång över min kropp denna vinter och lever loppan mest hela dagarna. Benen ser ut som tallskogarna såg ut efter stormen Gudrun, armhålorna kammas och flätas dagligen, på huvudet växer mitt hår som som det värsta ogräs man kan tänka sig och så funderar jag skarpt på att tatuera in "anar ugglor i mossen" under troskanten min; om de öht skulle synas förstås - oroa er inte kroppshåret skötes väl sommartid.

Jaja, om du läser detta är du ju min vän och då ursäktar jag mig för mitt beteende.

Pussi

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0