Har efter sju år med hund insett att "hundtricket" funkar. Inte för mig, bara för hunden - i detta fall min Simon.

Samtliga killar jag träffat under en längre tid saknar Simon mer än mig efter avslutad relation - and that is a fact.
Det första de frågar när vi ses/hörs är "hur mår Simon?"; "vore kul att träffa Simon någon dag!" etc. etc. Telefonsamtal/SMS/Möten avslutas förstås med "Hälsa Simon! Det hade vart så fint att träffa honom någon dag, jag saknar honom."

Jag får väl helt enkelt inse att jag är förbaskat lycklig som har Simon.
En vacker dag kanske jag träffar någon som faller för Simon och orkar ha med mig vid deras myskvällar, det hade ju varit trevligt. Mycket trevligt, jo.

Simon är mannen i mitt liv.



Samt mannen i några andra mäns liv.