Hör på detta liksom...

Bästa, snällaste kompisen Mattias ska ju hjälpa mig med lägenheten.
Efter att ha handlat färg, spackel och ni vet sånt man behöver så var det dags för pizza hos mig. Självklart bjöd jag! Herregud som jag bjöd ja..!

Jag började först med att ursäkta mig för mina håriga armhålor när jag tog av mig koftan och sedan rullade ursäkterna bara vidare...
Nästa ursäkt blev när mitt slafsiga sätt att äta uppmärksammades, med en låst käke var inte kebabrulle det med lyckade köpet. Hjälpte inte att det var största rullen någon av oss någonsin skådat som jag fick (misstolka inte), var liksom tvungen att ha ena änden av rullen i tallriken för att hålla den stadig. Detta innebar att jag liksom var tvungen trycka ner ansiktet i rullen och försöka ta så stora tuggor som möjligt var.
Vilket innebar att jag fick ursäkta allt flott och kebabsås jag hade i ansiktet, men jag kunde ju faktiskt inte släppa mitt stadiga grepp om rullen (misstolka inte) och hämta papper.
Det tog inte slut där; sen lyckades jag skära mig på läppen med foliet som var runt kebaben, detta såret slutade verkligen aldrig blöda och plåstret som sattes över läppen satt ju inte särskilt länge. Den lilla blodiga olyckan fick mig t.o.m att ringa och ställa in en visit hos några som skulle sälja en soffa, vilken jag var intresserad av. Kunde ju inte komma med en blodig läpp eller ett stort plåster över hela läppen och ursäkta "men jag åt kebab"!
Trots att jag var så äcklig så misslyckades jag totalt med luften som for upp från magen och skapade kanske världens rap som man även kunde höra mogna enda ner från tårna...
Mattias lämnade mig verkligen med ena ögonbrynet högre än det andra. Sorry kompis!

Förlåt! Jag är äcklig, men de e fanimej ganska gött ibland.
Så kan hända att jag tar tillbaka ursäkten...