Välkommen till verkligheten!

Jag kan bli lite förvånad över hur folk tänker. Hur ofta? Väldigt ofta, men nu tänker jag på en specifik sak; när man vet att man valt rätt.
Tänker på rätt val gällande partner. Vissa tror tydligen att när man finner den rätta så vet man det för att det är en dans på rosor samt nemas problemas med något.
Jag skrattade högt men inte så länge första gången någon sa det till mig. I min verklighet, som inte är så jävla ljuvlig och där jag fått klättra länge och högt för att få ett gott resultat, finns inte detta på kartan.
Jag räknar liksom, med mina erfarenheter, med att inget någonsin kommer vara lätt och ger därför inte upp om jag t.ex. inte blir kär vid första ögonkastet. Nu finns det heller inte på kartan att jag blir kär vid första ögonkastet då jag enbart varit kär i två stycken och det tog lite tid innan just de känslorna yttrade sig.
Jag trodde att det var jag som hade livlig fantasi och levde mig in lite väl obehagligt i filmer.
Exempel 1; åker förbi en vägarbetare och är bombsäker på att det är Ryan Gosling som har flytt lyxlivet i Hollywood för att få leva i gråa Göteborg med mig.
Exempel 2; jag tror att jag är Wolverine. Hör och kan lukta mig till saker innan Simon när vi är ute på kvällspromenad.
Tydligen finns det dem som tror på än farligare ting från filmer; kärlek vid första ögonkastet och en mjuk dans på rosor. Jag säger inte att detta inte finns, utan snarare att det är väldigt unikt och att det förmodligen inte är något man ska vänta på. Då kan jag lika gärna vänta på Ryan Gosling alternativt att få fantastiska polisonger och knivar som sticker ut från händerna när jag blir lite arg.
Jag är en bitter själ och en naiv sådan. Har svårt att förstå när någon flirtar med mig samt när jag flirtar med någon. Om en karl frågar om vi ska åka hem och dricka te kl. 3 på morgonen så sätter jag så gärna på två koppar te men då närmanden påbörjas så utbrister jag istället "hold your horses!".
Så alla ni som valt bort mig för att det inte känts rätt, ja ni är ett gäng. Samt alla er som jag valt bort för att ni tydligen inte ville dricka te trots allt. Det blir nog bra till slut, jag finns ju kvar här bitter och naiv så förloraren må vara mig själv även om jag står med högsta vinsten; Moi!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0