Things ain't like they used to be.

Kris hit och kris dit. Att dagens unga vuxna har en helt annan stress med sin karriär är fakta och vi som ingen stress känner får sittsår som riktigt illa bränner.
Jag har aldrig känt mig stressad angående min tid, framtid samt karriär. Jag har aldrig velat ha någon karriär. Den enda karriär jag önskat är ett liv fyllt med glädje och ro. Vill inte äns använda ordet karriär, för jävla överskattat ord.
Men nu, plötsligt blir jag stressad. Stressad över vad det ska bli av mig. Ska jag vända mitt liv uppochned endast för att få min dröm uppfylld? Om så är fallet; hur ser min dröm ut? Behöver jag veta det för att vända mitt liv uppochned?
Jag är en drömmare, det är jag. Men kan ändå inse hur svårt verkligheten gör det och en tro som jag önskat fanns hos mina nära men som inte finns.
Jag har två intressen jag brinner för och faktiskt kan; djur och musik. Något man inte kan kombinera. Något jag inte vill kombinera utan istället kunna använda liknande min höger- och vänsterhand.
Efter att ha arbetat med djur i sex år undrar jag om jag ska ägna lika lång tid till musiken. I så fall; vilket ska jag välja resterande 35 år innan pension? Förstås inget jag behöver grunda i nu men så är jag ju en drömmare.
Trots att jag intalar mig själv att jag inte ska stressa eller bygga upp en framtid i förtid så kan jag ändå inte lyckas få mina drömmar någorlunda realistiska... Jag bygger upp dem och de hamnar på miljonbelopp. Belopp rimmar på hopp och det är just det, mitt hopp, som sjunker lika snabbt som en sten sjunker till havsbotten. Vips så är jag tillbaka i verkligheten och den gör så fruktansvärt ont. Jag står och stampar på samma ställe trots att mina fötter blöder sedan lång tid tillbaka.
Men hur går jag vidare?
Things Ain't Like They Used To Be...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0