Men så enkelt är det inte, allt lämnas ju inte bara sådär. Jag måste bearbeta det först... Denna förbaskade bearbetning kommer resultera att jag blir fri först efter 30. Då med rynkor över hela kroppen, grått hår och helt och hållet oattraktiv. Jo, så gör kroppen mot en när man inte mår bra. Man föråldras, förstörs inifrån och ut. En läkare sa en gång att en depression gör mer skada på kroppen än vad en hjärtinfarkt gör. Kul.

Om jag kör för snabbt så blir jag omkörd för att jag kör för långsamt.

Om jag städar kliniskt, tills ryggen värker och naglarna böjts så finns det alltid någon som kan göra det bättre.

Om jag är sjuk, är jag för frisk.

Kan man inte bara få vara ifred. Ska det verkligen vara så att jag måste använda min allra sista plan? Alltså inte plan A, B eller C utan snarare Z. I så fall kommer jag flytta in i skogen, ensam. Ifred. Men än en gång; jag är 25. Ge mig frihet, glädje och låt mig känna mig behövd.

Under flera år har jag istället blivit kränkt och sakta men säkert förstörts i tusentals bitar. Dessa bitarna hör tydligen till ett av de svåraste pusslen som någonsin gjorts. Det jag brinner för gör istället ont. Varje gång jag vill röra vid det så får jag en stöt som håller mig borta.

Jag är snäll och vill ingen något ont, så länge de inte gjort någon jag tycker om illa. Det grämer mig att den reflexen inte fungerade när det gäller mig själv. Idag gör den det, jag är mitt allt, men inte för två-tre år sedan när den skulle behövts som mest. Efterklok är den sämsta uppfinning som finns, vill aldrig använda mig av det. Visst är det svårt alltid, låter ju klokt - efterklok.

Jag ses istället som en djurgalning. Antagligen för att de är de enda som faktiskt finns här för mig på riktigt. Visst kan man säga att de är "illa tvungna" men de behöver mig minst lika mycket och det är just därför de får mig att känna mig fri. Det är så alla relationer skall fungera oavsett vänskapliga, familjära eller kärleksfulla.

Får panik, har ingen att prata med. Trygghet och rättvisa är det enda jag begär. Det låter som en enkel sak att både få och ge, men icke sa någon som hette Nicke.

Ett bra test för alla människor är att skaffa sig ett djur, misslyckas du med dessa två "uppgifter" så blir alla relationer svårare.

Inte för att jag alltid har det enkelt i övriga relationer, men jag finns iallafall där och det ser jag som prio 1.

Nu går jag i ide i ett dygn eller två. Hej hej då.