Ofta tar det tid att få reda på vad man egentligen känner angående något. Man märker först efter en reaktion på något annat hur stort eller litet ett annat problem är/var, skrev om detta nyligen i ett inlägg - I know.

Idag spekulerade jag såhär:

När jag mår hyfsat bra och har möjlighet att inte tänka på det som gör mig illa, så mår jag helt enkelt bra. Allt känns väldigt enkelt, finns inte många problem som är olösbara och det som jag tror jag inte kommit över känner jag att jag då har kommit över. Snurrigt? Nope.
Idag bubblade det som gör mig mest illa, sedan det senaste 1-2 åren, upp och jag ville faktiskt inte undvika det i stundens hetta och stöttade istället andra i detta tillfälle. Sedan, efter ett par timmar, när allt faktiskt sjunkit in; då kommer massor av tankar tillbaka och det största och absolut jobbigaste kände jag då var mitt krossade hjärta.

Kom fram till att, iallafall jag, väldigt ofta blir ledsen och mår dåligt pga. en karl. För att han dumpade mig på ett fruktansvärt sätt, för att han var otrogen, för att han blev ihop med en annan under tiden vi träffades etc. etc. Visst, jag ska inte förminska detta för det är tuffa ting.
Men! Om det är så att jag då alltid vänder mitt jobbiga till dessa tankar så kanske det faktiskt inte är en stor grej alls?! Är ni med?
Kanske är det väldigt förstorat detta här med brustna hjärtan och allt där till. Det är enkelt att skylla på helt enkelt. Men egentligen så kanske man inte tänker på det särskilt mycket och för att undvika något ännu värre så känns det sååå fruktansvärt att han inte finns kvar.

Nu när jag skriver det så känns det inte lika övertygande som när jag tänkte det tidigare idag. Jag tror dock på det, men jag vill ju att någon mer ska det som kanske är i samma situation.

Kom ihåg, hur klyschigt det än må låta, så är Du en fantastisk människa. Jag vet det för jag känner dig. Jag är dessutom så himla lycklig över att jag gör det, att du är en jag delar mitt liv och har oförglömliga stunder med.
Det är något jag försöker fokusera på väldigt mycket; dig och alla andra vänner jag har runt om mig. Ni gör mig stark när jag är som svagast. Ni får mig att gå upp på morgonen, att stå på mig och hjälpt mig bli den jag är.

Tack.