Mitt jävla tänkande...

Jag kan bli så trött på mig själv. Att bli trött på andra kan ju ibland upplevas ganska gött och överväldigande. Men när det kommer till ens egna ego så blir allt helt annorlunda. Ett genomborrande gnagande.

Jag hoppar ofta grejen med att "tänk om jag hade gjort så, då hade vi nog varit vänner nu trots allt..." dvs. efterklok. Efterklok anser jag är jävligt klantigt som man inte ska visa att man har, skadan är liksom redan skedd så att säga.

Istället för att vara efterklok, som kan upplevas som ett bättre val när jag satt igång med mina handlingar, så agerar jag för fulla muggar. Om jag nu skulle sagt det där som gjort att vi kanske fortfarande skulle vara vänner och lagt ungefär 60% av min energi på att säga det vid rätt tillfälle så lägger jag istället 120% på att ställa saker till rätta med mottot "bättre sent än aldrig". Suck.

Jag önskar tre saker i julklapp;
1. Sluta tro så gott om alla.
2. Tro på mina val och handlingar.
3. Inte ta allt så bokstavligt. "Vi hörs" är inget jag ska gå och vänta på, utan är tydligen en hälsningsfras. Typ.

"Mitt jävla tänkande" kommer förstås endast upp när det är riktiga problem som man borde ta tag i. Men då inte har ork för man faktiskt borde sova, inte har någon vän att kunna ta det med eller helt enkelt inte är kapabel att ta det utan en förbaskad psykolog (som förmodligen kommer vara min närmsta sociala kontakt tills jag går i graven).

Nu saknar jag en vän, som jag inte pratat med sedan "vi gjorde slut". ca. 60% energi.
Saknar killen som dumpade mig för två år sedan utan ett tecken på levnad sedan dess. ca. 30% energi.
Irriterar mig på att jag inte tar chanserna att berätta om mina problem när jag har chansen istället för att skämta bort dem eller fråga hur personen jag talar med mår, på riktigt. ca. 70% energi.
Stör mig på att inte fått snacka med personen som fick mig att känna de där, enligt mig för jävliga, känslorna som för stunden gör en så hög att man inte ens kan snacka eller agera normalt. ca. 50% energi.

Vill säga; lämna mig ifred - för alltid.
Men får väl översättas till ett mindre rop på hjälp.

Godnatt och fy fan för uppmärksamhet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0