Eller snarare; hela jag är ett kaos.
Förstår inte hur jag ska lyckas hinna med mitt mående. Det kräver på tok för mycket tid och rum än vad jag kan erbjuda. Har man öppet köp på det tro? Eller skulle en lugnare och mer harmonisk mående-ras passa mig?

Förlåt för att jag varit så dramatisk idag.
Förlåt Anna.
Förlåt Simon.
Förlåt Moa.
Förlåt familjen.
Förlåt Gun.
Förlåt lägenheten.
Förlåt till mig själv.

Jag ska lyckas skyffla undan skiten i min lägenhet liksom jag ska skyffla bort mina dramatiska och otäcka nedgångar.

Nu är det bara till att rasta Simon.
Sen försöka göra sovplats för oss så vi slipper sova på sommarjackor och porslinstomtar.
Efter det ska jag minsann ha möte med min vän sömntablett och somna på tok för sent - enligt mina pensionärlivsregler.

Guten nacht!
(Montag, lieben, lachen, loben.)