Tack för en hittils mycket bra dag!

Gissa om jag stod som ett stort fån och log lite töntigt medan jag fick fram ett ynkligt 'tack' och tog emot nycklarna.
Jo, det är sant; Jag har en egen lägenhet, 1a-hand och hela skiten. Hur jävla fint som helst!
Spelar ingen roll att tapeterna är kvar sedan 70-talet och likaså möblerna, finns absolut ingen lägenhet lika fin som min!

En timma senare står jag och kramar om min syster för första gången på ett halvår, inte brydde jag mig om att min kofta åkte upp så alla på flygplatsen såg min rumpa (hade leggings iallafall)... Nej herregud, det var bara en fin, saknad och helt underbar stund ju! Efter tonvis med kramar och pussar så far vi hem, tjattrandes som alltid och nu är vi precis hemkomna efter en långpromenad med Simon. Fiiiint!

Jag vet att dagen inte är över men för första gången så vågar jag nästan vara lite positiv och tro att resten av dagen blir fortsatt bra. Annars är jag en feg jävel som aldrig låter mig tänka så, blir aldrig bra ändå.
Men nu, jo... Det känns rätt liksom. Idag just, känns det rätt.